Försöket med melon



Det lät väldigt gott med en melon som var så god att man ville utbrista i sång... Jag kunde därför inte låta bli att prova sorten Jenny Lind som fått sitt namn efter den berömda svenska operasångerskan.

Eftersom meloner kräver minst 18 grader hela dygnet runt för att det ska kunna bli honblommor, och därmed frukt, så har melonplantan fått stå inne i mitt köksfönster hela tiden. Hemma hos mig kan sommarkvällar bli rätt kyliga. T.o.m basilika kan tycka att det är kallt i växthuset....

 

Det tog en vecka innan melonfröna grodde och 25 mars dök de första pireliga skotten upp





Det tog rätt länge innan honblommorna började visa sig, men den 9 maj så fanns den första. Det är den till vänster i bild med ett fruktämne under sig.

Meloner kräver att man själv hjälper till med pollineringen. Mina försök var inte så lyckosamma till en början. Har börjat uppskatta våra pollinatörer bin och humlor ännu mera efter det här!

Både honblomma och hanblomma måste vara precis rätt mogna drog jag slutsatsen och började pollinera med flera hanblommor och gjorde om det flera gånger under ett dygn på samma honblomma. Till slut blev det äntligen en lyckad befruktning!

Det blir många fler hanblommor än honblommor. Om man hinner med kan man passa på att äta överskottet av blommor. De är rätt goda och snygga, men de vissnar efter bara en dag, så det gäller att vara snabb.



Det var riktigt roligt när man såg att melonknoppen inte tänkte gulna och falla av, utan att det faktiskt verkade bli en frukt. 23 juni kunde man mäta att den blivit 5 cm lång.



7 juli så kunde man mäta att den var 8 cm i diameter, men fortfarande grön.



4 augusti så skar vi upp den. Någon sång blev det inte. Förmodligen har det varit en alldeles för molnig och tråkig sommar, så vårt köksfönster blev för mörkt helt enkelt. Alla frukter och bär blir ju godare och sötare om de får mycket sol.

Som experiment var det kul, men nu har jag gjort det. Nästa sommar lägger jag krutet på något annat.